Nu börjar vi känna av att slutet av vår tid i Fuengirola är över. Det känns i allt. Idag var Jocke tvungen att jobba lite extra på vår reklam så jag började fixa inför vår färd hem. Byta lakan, tvätta allt, städa husbilen och börja plocka ner saker vi inte behöver. Det är med sorg, inte bara att vi måste lämna Fuengirola där vi nu varit i 2½ vecka, utan att vi snart ska checka ut från vår husbil som varit vårt hem i över 5 veckor. Den ska städas, göras ordning, in på service med fukt och gasoltest och sedan ut på försäljning.
En era av en dröm är över, kanske kommer den tillbaka, kanske leder den till något nytt, något ännu mer spännande. Idag vet vi inte, men förhoppningsvis har vi kommit fram till något inom en snar framtid.
Var vi står om 1 år, 5 år...det kan bara framtiden visa men visst känns det pirrigt att vi ändå börjat bygga på något.
Men oj så mycket frågor och frågetecken vi har.... Igår började vi försöka bena ut alla våra frågor och funderingar till ett dokument. Det är lite enklare att tänka när man får det i skrift framför sig. I alla fall jag blir lite mer klok och inte så förvirrad.
Ikväll åkte vi för sista gången till Skateparken och mötte upp våra vänner med barn. Vi pratade mycket om att det snart är dags att åka hem. Den andra familjen åker hem på tisdag så de har ju några fler dagar än oss men på lördag är vår tid slut. Och just nu är jag så nyfiken på vad känslan kommer vara när vi kommer hem. Kommer vi sakna detta? Kommer vi vilja komma tillbaka? Vill vi flytta?
Men en stor fråga som vi fajtas med hela tiden är, finns huset vi vill ha kvar, den dagen vi bestämt oss!? Ingen vet, men vi vet att inga beslut kommer att tas här nere. Vi måste hem och landa. Gå igenom ALLT. Inte bara tiden i Fuengirola utan ALLT vi sett, överallt vi varit, åkt och allt vi gjort. Det är en magisk resa med flera länder, städer, stränder jag sett sammanlagt i hela mitt liv. Så mycket vackert, så mycket crazy... Men först, ska vi börja vår resa hemåt och njuta av den tiden vi har kvar. Och så många fler länder, städer och kanske även stränder. För det är ju ca 2 veckor hem också.
I morgon ska vi avsluta vår tid här tillsammans med 14 andra på en restaurang vi var på innan där Cicci sjöng. Och det är precis vad hon ska göra i morgon också. Så det blir ett perfekt avslut men jag är rädd att det blir ett jobbigt farväl av våra nyfunna vänner.
En era av en dröm är över, kanske kommer den tillbaka, kanske leder den till något nytt, något ännu mer spännande. Idag vet vi inte, men förhoppningsvis har vi kommit fram till något inom en snar framtid.
Var vi står om 1 år, 5 år...det kan bara framtiden visa men visst känns det pirrigt att vi ändå börjat bygga på något.
Men oj så mycket frågor och frågetecken vi har.... Igår började vi försöka bena ut alla våra frågor och funderingar till ett dokument. Det är lite enklare att tänka när man får det i skrift framför sig. I alla fall jag blir lite mer klok och inte så förvirrad.
Ikväll åkte vi för sista gången till Skateparken och mötte upp våra vänner med barn. Vi pratade mycket om att det snart är dags att åka hem. Den andra familjen åker hem på tisdag så de har ju några fler dagar än oss men på lördag är vår tid slut. Och just nu är jag så nyfiken på vad känslan kommer vara när vi kommer hem. Kommer vi sakna detta? Kommer vi vilja komma tillbaka? Vill vi flytta?
Men en stor fråga som vi fajtas med hela tiden är, finns huset vi vill ha kvar, den dagen vi bestämt oss!? Ingen vet, men vi vet att inga beslut kommer att tas här nere. Vi måste hem och landa. Gå igenom ALLT. Inte bara tiden i Fuengirola utan ALLT vi sett, överallt vi varit, åkt och allt vi gjort. Det är en magisk resa med flera länder, städer, stränder jag sett sammanlagt i hela mitt liv. Så mycket vackert, så mycket crazy... Men först, ska vi börja vår resa hemåt och njuta av den tiden vi har kvar. Och så många fler länder, städer och kanske även stränder. För det är ju ca 2 veckor hem också.
I morgon ska vi avsluta vår tid här tillsammans med 14 andra på en restaurang vi var på innan där Cicci sjöng. Och det är precis vad hon ska göra i morgon också. Så det blir ett perfekt avslut men jag är rädd att det blir ett jobbigt farväl av våra nyfunna vänner.
Fick lite besök i morse av "vår" lille kissekatt som hälsar oss välkomna varje dag vi kommer hem till husbilen
Och så lilla jag som är mer blyg men också mer kelig.
Fin vy ner från vår gata på campingen mot restaurangen där jag köpte lunch idag
Vår plats med tvätten som hänger ute
Natt natt
/Familjen Petré
Natt natt
/Familjen Petré