Kötta milen

Idag var vi trötta och slitna så väckarklockan fick inte upp någon av oss. Vi stängde av dem och sov vidare till 9.00 Allihopa!
Vi kom iväg vid 11 och rattade in Spanien som nästa mål. Dock visste vi redan från början att vi inte skulle orka hela vägen dit. Men 21.15 åkte vi in på "fylla-vatten-tömma-vatten-tvätta-bilen-platsen" och när pärlan var skinande ren och fylld och tömd åt alla håll så åkte vi till närmaste ställplats. Så nu har vi precis parkerat, fått de minsta i säng och jag ska bara blogga färdigt o sedan nanna. Det blev 11 timmar på vägen idag med två snabba matstopp. Konvertet igång o in i micron med maten. Sedan plattan i backen...eller ja nästan för idag har tyvärr vägarna visat en hastighetsbegränsning på 80km/h för oss över 3,5 ton. Måttligt kul när gps-tiden visar bil 110km/h Så på 11 timmar skulle vi kommit ner till Spanien men icke.... Och eftersom vi väljer vägar utan tull så blir det ibland små landsvägar där vi inte kan hålla den tänkta hastigheten. För tullvägarna här är inte billiga tyvärr. Okej med personbil men större bilar ska straffas med dubbla priserna. 
 
 
 
 
 
 
Nu fick vi besök av en van bredvid oss. Vi gick i lite försvarsposition då man alltid läst att man aldrig ska parkera om det inte står flera husbilar. Men vi va ganska trötta o gjorde en liten chansning denna gång. Står i en liten dunge, en bit bort från vägen och i en liten håla. Så de känns okej ändå. Och självklart har Anna laddat med tillhyggen o försvarssaker om något skulle hända hehe 

Chep o hoj från Chepniers
/Familjen Petré
 

Normandie ALL IN

Idag har i vi varit med kulturella än på hela semestern. Vi har gjort Normandie  och känt kriget och krigets offer närmare än någonsin. Bilen har bara tagit oss 17-18 mil men ändå har vi varit ute precis hela dagen.
Vi började dagen i Deauville, en liten urmysig ort som en blandning av Båstad, Smögen och Nyhavn. Här var det fina folket och allt var helt perfekt. Kliniskt rent, välklippt överallt och mysiga kanaler där husen hade sin egen båtplats. Här hade vi kunnat stanna en natt om vi inte precis hade börjat vår dag.
Kan dock inte påstå att bilderna bjöd på någon av dessa känslor som jag beskrev men att jobba som fotograf, kartläsare, mamma, mattant, domare och opedagogisk lärare på en och samma gång är inte lätt. 

Lyckades åka lite fel och hamnade i den brantaste backen vi någonsin åkt i med bil och runt hörnet till höger står bilar parkerade på den lilla lilla vägen. Jag fick hoppa ut och agera "flygledare" och dirigera Jocke som fick backa och köra fram osv Men ut kom vi till slut...
Ser kanske inte brant ut men fyyyy de va så hjärtat stannade och vi hade ingen chans att vända
Huset framför hade kunnat få sig en påhälsning 

Vidare till Gold beach som är en av de stränder som amerikanarna invaderade med båtar i andra världskriget. Här fann vi en otroligt fin utsiktsplats där vi kunde se vrak som fortfarande ligger kvar på stranden. Mycket information runt omkring och även en kanon stod kvar


Efter de körde vi mot Normandy American Cemetery och fick se alla tusentals med kors på denna otroligt fina kyrkogård. 

Det var en speciell känsla att gå här. Innan man klev in på denna enorma olats så var det skyltar med massa förbud. Förbud mot att leka, springa, prata högt etc etc Så det blev en utmaning för familjen Petré (ja inte för Jocke)

Sedan styrde vi husbilen mot den mest kända stranden för alla som stupade, Omaha beach. Här stod ett monument vid strandkanten men vi kunde inte stanna så de fick bli foton vid bilen. Att ha en husbil i vår storlek är inte att föredra i Frankrike. Var och varannan ort har förbud för oss och vi får hitta nya vägar eller blunda och åka förbi..... vi gör oftast de sistnämnda ajajaj

Obligatoriska beachbilden (på min assnygga man)

Klockan började bli sent här och vi tryckte in nästa destination i Gps-en. Men dit orkade vi inte utan stannade på Aldi och handlade mat och tog sedan närmsta camping. Här finns det dusch, toa, tvättmaskin osv så nu ser vår campingplats ut som "hej-kom-o-hjälp" med blöta kläder precis överallt haha Kan fota i morgon på eländet. Och i tumlaren ligger det sista fast än klockan är 23.29

I morgon väntar en ganska lång och tråkig resdag. Vi har ett eventuellt stopp men sedan är det bara att kötta mil. 81 mil kvar till Spanien som är vad vi längtar efter nu. Temperaturen här är bara 17 grader och vi är lite besvikna. Trodde vi skulle ha de svettigt här men icke. En holländare jag pratade med förut sa att det är bättre väder i Sverige än här.... S.U.C.K
 
 

Ciao Ciao
/Familjen Petré

Påkörda

Satt här i husbilen i lugn och ro när en gammal och trasig husbil kom in på parkeringsplatsen vi ligger på.Vi hörde hur personen som körde, varvade husbilen och jag såg ut geom rutan att de här låter inte bra. De tänkte ta platsen mitt emot våran men jag ser hur husbilen kommer närmare och närmare våran tills de gungar till o Jocke halvt skriker - han körde på oss
Jag slänger mig ut utan skor och flera runt omkring oss har sett vad som hänt och kommer ut. I husbilen sitter det något som "katten släpat in" och såg ut som de aldrig sett en dusch eller tandborste. Deras bil var trasig överallt och lagad med maskeringstejp från topp till tå. Vår granne börjar konfrontera honom men han verkar inte bry sig nämnvärt. Sedan är han åter igen centimeter från att köra på vår husbil igen och då utbryter det bråk mellan vår granne och gubben, så han flyr från platsen...
Vår husbil klarade sig, han körde in i min cykel som hänger där bak och förhoppningsvis blev det inte något. Han drog ner mitt stöd, böjde trampan (åt rätt håll) så varningsskylten bak ramlade ner. 
Alla våra grannar på parkeringsplatsen kom fram till oss, hjälpte oss och hämtade nya stripes o försökte på franska att visa att de brydde sig. Pekade på övervakningskameran som sitter här osv. Dock kunde vår granne intill lite engelska och översatte åt oss. 
Vi kände oss verkligen överväldigade av hur snälla de är här och hur mycket man bryr sig om varandra.

Slutet gott - allting gott
/Familjen Petré